Alla inlägg under maj 2015

Av Helena Sundlöf - 31 maj 2015 07:33

...med nya vindar och nya utmaningar.Efter gårdagens regn, det regnade verkligen hela dagen och hela kvällen, är det en fröjd att se en blå himmel mellan molnen. Det prassla ordentligt i björklöven runt omkring oss,så dagens spel kommer säkert ha vissa utmaningar .
Gårdagens +4 innebär i nuläget en femtonde placering, vilket ger starttiden 8.30 De första spelarna går ut om dryga halvtimmen.

Av Helena Sundlöf - 30 maj 2015 14:02

Efter första rundan är händer o fötter domnade av kyla, blåst o regn. Prognosen sa fel, regnet kom redan vid 10, inte vid 12.....
Skönt med lite värme o kaffe i husvagnen. Det gäller att en har bra regnkläder för att hålla sig torr. Såg några spelare utan regnkläder, hur tänker de då????? Bara att bära en blöt golfbag mot ryggen ..... Isar i hela kroppen när jag tänker på vätan och kylan.

Nu till dagens spel. Första 9 kändes riktigt bra, framför allt vad gäller puttandet och Marcus kom in på par eftersatt han haft 2 greenträffar och 3 birdies. Andra nio sackade inspelet här o där, Marcus fick en och annan mindre bra träff. Med bara ett undantag fortsatte hans puttande fungera.
Banan är mestadels rätt smal och har många dog legs hit och dit. Greenerna är tyvärr är dåligt skick, ser dock sämre ut på håll än vad de är tror jag, Hårda och rätt snabba. Det det är ju tidigt på säsongen så det hinner så klart fortfarandefixa till sig.
Nu väntar vi på besked ifall det blir något andra varv idag. Redan i slutet av grabbarnas första varv var det stora pölar både på greener o fairways och vatten stänkte vid varje slag. Sedan dess har regnet fortsatt hälla ner. Hittills är andra varvet uppskjutet en timme, men vi får se var det slutar.
Blev inget mer spel idag, 18 hål väntar imorgon.

Av Helena Sundlöf - 30 maj 2015 07:40

God Morgon!
Klockan är 7.54 och Idag följer vi Skandia Tour Riks på Strängnäs GK.
De tävlande och medföljande föräldrar har redan börjat droppa in och husvagns-/husbilsfolket ( dvs bl a vi) har börjat vakna till liv och röra på sig.
Första deltagarna slår ut kl 8 ( Marcus kl 8.40 och hans skolkamrat,Tea, som vi har med oss kl 9.30) Det är 26 bollar med tre spelare i varje, dvs 78 spelare, totalt (tjejer och killar) med handicap mellan. +0,7 - 6,3.
Idag spelas 2 varv, dvs 36 hål.

Det är strax under 10 grader. Vädret ser ännu bra ut, men vid 13 visar prognosen på 90% risk för regn.
Nu ser vi fram emot en härlig dag med mycket frisk luft.
Frukostdags!

Av Helena Sundlöf - 25 maj 2015 07:47

Måndag morgon...... I fredags em kom Patric hem efter många timmars flight, med 2 byten/ mellanlandningarsteg han åter ner på svensk mark. Trött och hungrig, Bärandes och kånkandes, på överfull golfbag (22kg) och stor överfull hockeytrunk (23kg) samt 2 stora handbagage, funderade han på hur han skulle ta sig hem från tågstationen till huset. Övriga familjen befann sig ju fortfarande i USA. Det slutade dock med att två äldre, undbara damer såg hans dilemma och han blev lyckligt upplockad av dem och erbjuden skjuts hem.
Ett dygn senare anlände resten av familjen med sitt eget bagage och resten av det Patric samlat på sig under sina 4 år i USA. Patric hade bestämt sig för ett par dagars golfbilar och att återställa sig här hemma, men redan dag ett ville lillebror Marcus ut på golfbanan. Så träning blev det. Annars har helgen mest inneburit tömning av div garderober, sortering och uppackning. De 3 bröderna har åter farit till sina studieorter ( Sundsvvall och Åtvidaberg) och familjen ånyo minskat, u till 3 personer på hemmaplan -tills vidare iallafall.

Nu är det då iallafall åter måndag och dags för nästa steg för studenten och golfaren Patric. Vad gäller studierna är det nu, efter 18 års konstant pluggande, slut. Han har tagit sin degree i Buisness Management och det med besked.
Vad det gäller golfen så är det idag efterlängtad återförening med Patrics mycket högt uppskattade tränare, Martin Wiklund, i Åkersberga. Tävlingsmässigt är nästa stora tävling det planeras för, och han hoppas komma med på, Brittish Amateur Open i Skottland i mitten av Juni. Innan dess hoppas han dock kunna hitta en passande tävling att starta upp med.

Fortsättning följer.......

Av Helena Sundlöf - 20 maj 2015 16:34

God Morgon!
Det har varit och är några aktiva dagar här. Nu är det dock lite lugnt en stund och jag får en chans att skriva medan jag äter frukost. Hann precis ner som de skulle börja plocka bort. Alla killarna är ute på golfbanan och Själv passade jag på att köra ett träningspass! Har inte hunnits med mkt sådant denna resa, kände det kunde vara lite skönt att röra på sig inne innan jag ska ut i värmen. För här är det nu - äntligen - varmt och skönt. Minst kring 25 grader o sol igår och säkert lika idag, lite vind som tur är. Killarna lider och längtar till havet medan jag njuter i fulla drag.
När en äntligen återhämtat sig från en jetlag är det dags att stöka runt lite till bland dygnshormonerna. Nu är vi iallafall i Richmond, Kentucky efter en nattlig resa från San Diego med tidsförflyttningar hit och dit och ånyo typ 40 timmar utan sömn.....

Patric kom och mötte oss på flygplatsen i Lexington, ca 30-40 minuters bilväg från Richmond, sen körde vi lite olagligt ( 6 pers) till Mc Donald där det blev en stor frukost
När vi var i Lexington passade vi på att uträtta en av de mindre roliga uppgifter vi hade medan vi är här. Patrics mycket omtyckta assisterande coach fick beskedet att han hade lungcancer precis innan deras Regional skulle spelas. Det var med tårar i ögonen han berättade för Teamet att han inte kunde fara med dem till tävlingen. Han opererades nu i måndags. Patric ville så klart hälsa på honom innan han lämnar college och coach ville gärna träffa hela Patrics familj. Så vi var uppe till honom på sjukhuset. Vi hade en trevlig liten stund tillsammans, men det blev ett tungt avsked och det var inte utan att coachs röst hackade och bröts och det kom några tårar när Patric kramade om honom och sa hejdå. Ett av de tyngre avskeden här skulle jag tro.
Därefter var dags ta i tu med lite praktiskt. Patric har ju fixat otroligt mycket senaste veckorna med att avsluta försäkringar, ställa om bilen til svenska Erik som ska ha den fr o m i höst, lämna tillbaka böcker, städa ut rummet, sortera saker osv osv. Lite hjälp fick han av sin kompis Briana, men de höll nog på i 7 timmar bara med att flytta ut. Parallellt med detta har det ju varit studier inför de sista tentorna och inlärningarna., vilka var precis innan avfärden till San Diego och så klart egen träning, rehab för den onda ryggen och i förrgår var Patric hjälptränare för knattarna vid Gibson Bay Golf Course. Igår fyllde vi två hockeytrunkar och en stor resväska med grejer= 89 kg. Ändå har vi mer kvar att sortera in i våra väskor o handbagage.....
Kvällens jobb antar jag!

Lite måste vi ju njuta också så klart. Så igår em inhandlades STORA slashies (is-drinkar) i alla smaker . Dessa intogs en stor park bredvid Gibson Bays GC. Vi drack slashe till alla mådde illa och vi i stället tävlade i vem som kunde välta andras slashesar med en boll.
Därefter var det fotografering av Patric i collegedräkt. Först på Gibson Bay GC, sen på olika platser runt college. Rundtur på skolan för Patrics syskon var så klart ett måste innan middagen på en härlig udda restaurang. En buffé av alla möjliga olika sorters gott käk som var fundraising för att barn/ungdomar till militärer skulle få komma iväg på sommarkollo. Underbar personal som jobbade där och mycket god mat.
Vi hann även med inhandling på en dygnet runt öppet affär innan killarna, vid midnatt, drog den kvällsliga kortspels-matchen om vem som skulle få sämsta sängplatserna.

Nu är alltså träning och golf på schemat. I em ska vi hämta stor hyrbil i Lexington. Sen lämna Patrics bil och present till coach ev blir det middag med några av Patrics vänner på skolan.
Sen måste vi så klart packa klart.
Imorgon bitti färd upp till Cincinnatti, där vars Patric ska flyga ut ifrån på em. Vi andra forts sen upp mot vårt flyg i Chicago, vilket flyger dagen efter.
Klart det ska bli underbart för Patric att komma hem och få koncentrera sig nästan bara på det han älskar , dvs golfen och efter så många års hårt arbete slippa ha studier och läxor hängande över sig hela tiden. Men detta är en epok som tar slut här, en ände på en stor och lärorik upplevelse.


Lite kust-, semester och badbilder från San Diego måste ju också få komma med

Av Helena Sundlöf - 17 maj 2015 08:35

...kommer här. Lite vemodigt känns det måste jag erkänna. Vad som ska hända med denna blogg framöver vet jag faktiskt inte än.lite olika alternativ finns. Tanken är ju att det ska vara en liten blogg för Botkyrka Golfklubbs hemsida, som berättar lite om hur det är att vara ung golfspelare och gå på college, alltså kombinationen av att försöka satsa på en idrott och samtidigt på sina studier. En annan tanke har också varit att klubbens medlemmar, och naturligtvis även andra som kan finna det intressant, ska kunna följa en av sina klubbkamrater på sitt äventyr att så långt det är möjligt få leva sin dröm. Patric har ju de senaste 10 åren levt runt sin golf dygnet runt, året runt. I stort sett i allt han gjort har golfen alltid legat i bakhuvudet, som en grund han hela tiden utgått ifrån och som ett mål han HELA tiden jobbat emot -och som en person som levt nära honom kan jag verkligen understryka att golfen ALLTID finns som grund för vad, när och hur han gör saker, hur han tänker, vad han äter, när och hur han sover, tränar, jobbar, pluggar , umgås osv osv. Det finns en annan sak som kan konkurrera, nä två förresten. Det ena och första är så klart flickvännen Ellinor. Eftersom hon själv är precis likadan, har det inte varit något problem, tvärtom de stöttar, motiverar och peppar varandra. Det andra kan väl tänkas vara familjen, men eftersom vi alla vet hur han jobbar och fokuserar kring sitt mål är inte heller familjen något problem ( tror jag) då vi finns när han har tid och möjlighet och förstår/ accepterar när han inte har.
Men det var inte detta jag skulle skriva om nu. Sidan hoppas jag ska fortsätta sen på vilket sätt och exakt hur får vi se..... Kanske får Patric själv skriva om sina fortsättning nu när han får mer tid över när studierna är slut, kanske fortsätter berättelsen i stället om lillebror Marcus som önskar gå i Patrics fotspår eller kanske blir det en kombination av dessa bägge.

Nu lite om sista dagen och finalrundan på NCAA's Regionals på Rancho Santa Fe's The Farms Golf Course . Utgångsläget idag kändes kanske inte så jätteljust, då laget låg på en lätt jumboplats. De hade dock endast 3 slag upp till dem som låg nästsista och ytterligare 6 till dem som var tredje från slutet. De som låg närmast visste vi var ett mycket starkt lag vilka haft en riktigt tuff första dag och efter det förbättrat sina rondscorer betydligt, så de skulle bli svåra att hämta in på. Dessutom hade ju EKU-killarna visat de två första dagarna att de inte riktigt var på topp alls. Den enda som hittat rätt i sitt spel var Noah, övriga spelare hade alla jobbigt på banans hål 10-18, framför allt med puttarna. Dessa hål verkade inte alls fungera för The Colonels.
Patrics runda började lite annorlunda. Han kände själv att slagen var bra och att det kändes bra med rörelser och sving. Kanske var det just det som gjorde att även slagen fungerade liksom "bättre" . Trots att de kändes bra, så blev alla slag typ 10-15 meter för långa och det går ju inte riktigt här. Ovanpå det fortsatte puttarna ställa till stora problem, vilket de gjort både torsdag och fredag också. Efter 5 hål ( de började även idag på Patrics " tyngre" del av banan, hål 10-18) låg han på -+5.......Utslagen var bra, inspelet blev långa och puttarna drog sig bredvid hål, det kom att ta 14 hål innan han äntligen fick i en putt längre än ca 80 cm. Då jublade han och något lossnade. Hans 15 e hål krånglade åter lite, men efter det satt en mycket svår lååååång putt på en Green som vickade både lite hit och dit innan bollen nådde det lilla runda hålet den skulle i. Birdie! Efter det satte han "allt" ! Skönt att få avsluta rundan så, 3 Birdies på de sista 4 hålen.
Det gjorde att dessa +5 som det börjades med, drogs ner till +2, hans bästa rondresultat under denna tävling. Härligt!!
Revange blev det även på de jobbiga hålen 16, 17 och 18. Där hade han igår dubbel-bogey-dubbel, idag vändes detta till Par- par-birdie (chanserna var där rätt stor för Birdie-par-Eagle, men det var innan dagens puttar ville fungera riktigt).
Iallafall kan vi konstatera att Patric nog hade de konsekvent ojämnare rundorna denna tävling, eller vad sägs om 33/42, 34/41 och 34/40 ( första siffran står för resultat hål 1-9 och andra siffran resultat hål 10-18). Det innebär att Patric gick totalt +15 hål 10-18 denna tävling, men -7 hål 1-9!!!!!!!!!!!!!!
Idag spelade hela EKU-laget jämnt. Will, Taylor och Patric kom alla in på 74 och Jared + Noah på 76. Stabilt lag! Dessa scorer ledde dock inte till något avancemang på resultatlistan utan de förblev på trettonde plats. I denna konkurrens med detta unga lag får vi väl anse att det är bra att de tagit sig till Regionals. De får vara nöjda med det och ta med sig upplevelsen, visdomar och lärdomar från denna tävling.

Vann gjorde Oklahoma (rankade 14 bland div 1 collegeskolor i hela USA), före tredjerankade Arizona State. Trea var 10e rankade Geogia Tech, fyra Georgia (rankade 34) och femma Virginia (rankade 27). Dessa 5 lag har därmed avancerat till NCAA finalen "Nationals" som spelas om ett par veckor.
Individuellt vann Arizona States Jon Rahm (rankad som 2 bland alla div 1 spelare på college i hela USA), efter att ha resultaten 73-64-69. Max McGreevy ( 70-69-69) och Michael Gellerman (71-68-69), båda från Oklahoma, delade andraplatsen.

Två saker som förvånade mig dessa dagar var dels att några av dessa högt rankade spelare vi sett var så " icke alls ödmjuka", snarare tråkiga och griniga att spela med. Golf är ju annars lite av en gentlemannasport, där man är artig och bjuder på ett "bra slag", "snyggt" eller annan kommentar då och då samt hjälper varandra leta efter bollen, den som hälar ut först tar flaggan, man väntar runt Green tills alla hälar ut osv. Visst kan spelare bli på lite dåligt humör enstaka hål, det kan jag förstå, men att generellt vara kort och strunta i de andra spelarna o bara gå på själv,......Nä, det gillade inte jag.
Det andra som förvånade mig var idag efter det var färdigspelat. Detta är ju en stor tävling med en hel del ståhej runt. Det var ingen "samling" , prisutdelning, resultatuppläsning eller annan ceremoni. Alla lag och spelare försvann åt sina håll då de var klara. Såg en fotograf ta kort på Oklahomalaget runt deras lagresultat vid score-boardet, därefter tog de ner sin resultatlapp och försvann. Lite odd på en tävling som denna. Inte heller har det varit någon bankett, middag, samling etc. Det brukar det vara på de mindre tävlingarna under säsongen, men inte här.

EKU-spelarna och de föräldrar som var med som supporters väntade i allafall in varandra vid sista hålet. Där hade vi sen lite fotografering och eftersnack innan föräldrar for åt olika håll och grabbarna gick till matsalen och åt en sen lunch. De for senare ner mot San Diego för att titta lite på stan innan planet gick kl 22.40 ikväll. De flyger till Chicago där de landar 4.52 och flyger sedan vidare för att landa i Louisville kl 10.11 imorgon fm. Lång resa trots att det är inom landet!
Imorgon är det sen utstädning och utflytt från studentrummet för Patrics del. Dessvärre får han fixa det själv eftersom vi andra inte kommer till Richmond förrän på tisdag morgon.

Ellinor förresten flög ut redan imorse, kördes till flygplatsen strax före kl 6 och är väl nu som bäst på väg hemåt mot kalla Sverige för att börja ladda inför Nordea Tour tävlingen i Halmstad nästa vecka.

Slutresultat från tävlingen kan hittas dels på Golfstat.com eller på EKU's hemsida.


Taylor Riggs, Coach Pat Stephens och Patric


Denna Tävlings Lagbuss

Av Helena Sundlöf - 16 maj 2015 08:18

Många har kommentarerna om dagens väder varit idag. Flera av de boende hör har berättat att de inte minns när de senast behövt bära paraply, att det "aldrig" regnar dagtid i San Diego, eller att de inte behövt hålla ett paraply uppfällt så här länge på flera år. Triåkigaste kommentaren var nog "they are sold out" när vi ville inhandla ett nytt paraply redan kl 8.30 i morse.....

De första dropparna föll samtidigt som första bollen, med Jared, slog ut kl 8 i morse ( det hade ösregnat stora delar av natten, men var uppehåll under morgontimmarna) och det var blandat ösregn, finregn, smådropp och enstaka korta uppehållsstunder i ca 6 timmar. Sista dropparna föll då lagets sista man (Noah) hålade ut på sitt 18e hål, jag kan säga att det ganska exakt var just då för strax efter kunde jag ta av min regnponcho. Strax därefter öppnade sig molnen och en skön sol strilade fram, så de som gick ut senare fick nog iallafall 9 sköna hål att spela i. Själva var vi rätt blöta, så det blev hemfärd, klädbyte och uppvärmning på balkongen i solen innan biltur för besök på den inte helt okända golfbanan Torrey Pines, bara några minuters bilväg från Del Mar.

Ja, dagens spel var inte direkt en muntergök även utan tanke på vädret. Utgångsläget innan dagen var en sjundeplats, vilket kändes rätt skönt och fortfarande hoppfullt. Vi vet ju vad dessa killar kan prestera, men idag hade de flesta av dem en riktigt tuff dag. Framför allt de första 9 hålen (vilka idag var hål 10-18) var tunga och grabbarna sköt totalt +16 på dessa. Våra "The Colonels" återhämtade sig dock följande nio hål, hade där 12 Birdies och gick gemensamt +1 dessa hål. Tyvärr hjälpte detta föga. Killarna ligger inför sista rundans 18 hål på 13e plats, vilket rent ut sagt är lite "skit" . De är ju rankade klart lägst av alla deltagande lag och det hade ju känts såååååå bra att trotsa rankinglistorna. Det är inte slut än så uppgörelsens stund är ännu inte över.......
Bara 3 slag bättre ligger Mississippi, vilka är rankade 47 bland alla division 1 collegeskolor i hela USA , och 9 slag bättre New Mexico, ligger 22 på collegerankingen bland div 1 skolorna.

Individuellt för Patrics del har vi nog alla lidit en del. Som pingisspelare vet man ju hur det är om alla bollar studsar "nät-ut" under en hel match eller om motståndaren bara får en massa kantbollar och/ eller "nätrullare-in". En sådan dag var det verkligen för Patric. Han spelade så fint och stabilt med raka fina slag och bra inspel, men inte heller idag ville puttarna hitta sitt flyt. Idag hade de dessutom bestämt sig för att riktigt jävlas....Ljuger nog inte alls om jag säger att minst 10 bollar strök på kanten. Värst var det på Patrics hål nr 7 (=banans hål 16, par 3, faktiskt egentligen det hålet där det började strula till det för honom idag). Utslag ner i djup, blöt bunker och nu pratar vi blöt. Bollen fick inte rulla för långt efter den kommer upp ur den bunkern för då går den i vattnet precis bakom greenen) Första slaget sög fast och bollen föll som en sten och kom inte upp över bunkerkanten, rullade åter ner i bunkern och lade sig i en djup vattenstril. Han fick upp nästa slag bra, några meter från hål dock. Han puttade perfekt men bollen orkade inte riktigt över hålkanten, den låg och vägde fram och tillbaka, fram och tillbaka men bestämde sig till slut för att stanna på kanten.... Jaha, dubbel.......detta var den värsta, men flera av hans puttar under dagen var snarlika-liksom strök över hålkanten men vägrade ta sig ner i hålet frivilligt.
Det började stabilt i regnet, med 6 raka Par. Han spelade med en kille från ett av topplagen, Georgia Tech samt en Anders Albertsson ( med förfäder från grannlandet Norge faktiskt) som är rankad 41 individuellt av alla div1 collegespelare i USA. De hade lite problem första hålen, men Patric kändes så trygg. På sjätte hålet hamnade dessa bägge andra grabbar i rejält blåsväder med bortslagna bollar, drop etc. Ett hål som säkert tog 30-45 minuter innan det var klart. Även där var Patric lugn och luffade på i sin Par-stil, men sen tappades det. Anders vände och visade upp ett härligt spel med mycket välplacerade och säkra slag/puttar. Den andra killen dock måste jag säga sköt lite hit och dit, han puttade bra och stabilt men slagen kunde hamna lite här och där. Han hade dock en konst att träffade han ett träd eller en väg eller något annat så studsade bollen inte ut eller i vattnet utan lade sig perfekt till rätta på fairway eller strax utanför. Detta hände fler än en eller två eller tre gånger, men så är ju sporten -alla har sina dagar, det är dock tungt att följa någon som Inte har "sin" dag utan att få lite "ont i magen", särskilt om man är "hans" mamma.........

Iallafall, försöker nu komma tillbaks till dagens runda. Hål 16, 17 och 18 tar vi till oss det som behövs för förbättring eller rättare sagt Patric tar till sig det som behövs för förbättring, resten lämnar han nog gärna kvar på The Farms Golf Course . Dessa hål slutade dubbel-bogey-dubbel, dvs +5 på tre hål. Sista hälften på denna runda kom han tillbaks rätt bra, trots att puttandet fortsatte vara frustrerande . Vid Hål 5 ( blir alltså Patrics 15e hål eftersom de gick ut på 10an) höll vi nästan på att få fira med "Champagne" då det endast var ett par cm från att bli en HIO.
De sista nio hålen slutade med 3 Birdies, 5 par och en bogey, dvs -2, vilket gjorde att slutresultatet blev detsamma som igår, +3 (75). Ett resultat som visade sig vara dagens bästa EKU-runda, en tung golfdag för The Colonels......

Trots regn, besvikelse och motgång slutade dagen bra. Solen kikade fram vid 14-tiden. Laget stannade kvar för lunch, lite träning och laglöse. Därefter fick de några timmars ledig tid. Vår lilla, stora familj fick plocka med Patric på en liten utflykt utmed kustvägen söderut och känna lite golfhistoria när vi klev runt på Torrey Pines. Det initiala intrycket var att det såg lite gammalt ut, lite slitet och inte direkt överrumplande, men när vi kommit in på banan och tittat runt lite så anade man storheten. Vilka ytor , vilka vyer och vilka områden. Spännande att få ha varit där.
Kvällen avslutades med att laget hade farit iväg och käkat utan att ha kontaktat Patric. Lite synd kan man tycka eftersom detta är sista tävlingen med laget och det sista de gör tillsammans. Kan ju hoppas att det var något missförstånd, att de trodde Patric ville äta med sin familj, men man känner trots allt lite av att det är olika kulturer och olika sätt att kommunicera. Känns inte riktigt "svenskt" att laget drar iväg och käkar utan att dubbelkolla om alla ska med....... Iallafall njöt vi alla av att vara tillsammans.

Imorgon bitti lämnar Ellinor oss tidigt. Redan strax före 6 kör Ulrich henne till flygplatsen i San Diego för hemresa och för henne väntar nu uppstart av den svenska golfsäsongen.
Vi andra förbereder oss att följa de sista 18 hålen på The Farms GC och 2015 års Regionals. Patric går ut kl 10.12 lokal tid......

Av Helena Sundlöf - 15 maj 2015 08:17

Det blev en lite annorlunda runda för oss att följa Idag. Det började lugnt och bra, trots att inte kortputtarna satt, de första 9 hålen. Både på 1 och 8 satte han två riktigt långa puttar från foregreen, riktigt snyggt, vilket slutade med Birdies. Även hål 4 blev birdie. Däremellan varvades lite par med boggeys för att efter ett underbart inspel på 9an ( Par 5 hål) avsluta första halvan med en Eagle. -3 och en delad förstaplats så långt. De var fler i laget som gått bra i början av dagen. Noah slog till med att ligga -3 efter 4 hål, därefter följde visserligen en dubbel men han fortsatte med ett tryggt spel i stort sett resten av rundan. Även för Taylor Riggs kändes första nio bra.
Solen sken och det var som en lite sval sommardag hemma i Sverige. Prognosen hade lovat fint väder till ca kl 13 och lite imponerande är det. Efter hål9 blev det dags för en liten kisspaus. Precis innan vi steg in i klubbhuset för att besöka dagrummet kände vi lite svala vindar och det mörknade något omkring oss. När vi tittade på klockan var den exakt 13.00, lite fantastiskt faktiskt.
Efter det vände vindarna inte bara på himlen, även på en del andra håll. Patric fortsatte spela bra, men hade inte riktigt flytet med sig. Marginalerna är inte stora på denna smala bana med många hinder både i form av sand och av vatten och i dagens rätt kraftiga vindar -vilka ofta kom från sidan. Patric hamnade i djupa, branta bunkrar på flera ( kändes som de flesta) av de senare 9 hålen. Han hade dock inga större problem, utan tog sig upp galant på greenerna. Dessvärre fortsatte puttarna att INTE vilja falla i hålet, han hittade inte alls rätt i de puttar som känts så bra på övningsgreenen innan tävlingen började. Det blev bogey på bogey på bogey. Nära skjuter ingen hare, utan sitter inte den runda bollen i hål så blir det liksom ett slag till.......och det blev det på lite för många hål under dagens senare halva. Sista nio blev till +6, vilket gav slutresultat för honom 75, dvs +3.
Av lagets 5 spelare höll Noah ihop det bäst idag och kom in på Par(72), därefter Taylor på 74, Patric 75, Will 78 och slutligen Jared 82. Laget låg länge i topp, vilket är sååååå kul med tanke på att de verkligen är de lägst rankade här. Det slutade med att de nu ligger på 7e plats av de 13 lagen, vilket inte heller är fy skam i denna konkurrens.

Imorgon är det inte tal om sovmorgon. De går ut bland de första spelarna från hål 10, Patric slår ut kl 8.22 De spelar då med Georgia Tech och Arizona State. Väderprognosen visar inte upp sin bästa sida utan det räknas vara 80-100% risk för regn i stort sett hela dagen, det har redan nu ikväll börjat skvala utanför fönstren.

På EKU' s hemsida kan ni hitta lite mer fakta och information samt länkar till Livescoring etc.
Lägger in några bilder sen är det faktiskt dags för sängen även för oss supportrar.


Spelet är igång. Utslag på Hål 1


Om man zoomar in sandsprutet bakom de blåklädda killarna, så kan man se Patrics boll som skjuten ur en kanon komma upp ur bunkern.......

Presentation


Välkommen till Bloggsidan om patric Sundlöfs tillvaro på golfcollege på Shorter University i Rome, Atlanta, USA

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards