.... Och jag vet att det är nästan ett helt år tills vi ånyo får det varm, skönt och grönt OCH huset fullt av underbara ungdomar. Liv och rörelse, det är sunt.

Eftersom detta är en blogg som handlar om vistelse på ett "golf-college" i USA, hur det fungerar att kombinera sport med studier och hur det är att vara elev på college, så har det varit skriv-torka under sommaren då Patric varit hemma. I stället för att öppna upp datorer och Ipads har jag njutit av att ha haft våra 4 söner och deras flickvänner här. Men nu börjar sommaren, tyvärr, gå mot sitt slut ( även om den inte riktigt är där än) och livet återgår till vardag.
Vår vardag idag innebar uppgång kl 3 inatt för att köra Patric till Arlanda i den mörka morgonen. På Arlanda var vi inte ensamma med golfbagar. Där var ytterligare ett gäng killar som skulle mot första mellanlandningen i Frankfurt. Jovisst, Patric kände igen några av dem så lite golfsnack lär det nog ha blivit på planet.
Från Frankfurt flyger Patric sen vidare till Chicago för omcheckning av bagage o golfbag till slutstationen Lexington. Beräknad ankomst är ikväll vid 19-tiden (amerikansk tid). Om allt flyter på möts Patric av lagkompisen Dan DeLuca, som kanske kör honom den timmes-långa färden till Richmond. Det kan i stället blir övernattning först hos Dans föräldrar i Lexington. Patric visste inte vid avfärden vart han ska sova inatt, dock vet han att imorgon bitti är det dags för representations-tävling på "Arlington", hemmabanan och innan dess bör han hämta upp sin bil, lag-golfbag mm vilka förvarats hemma hos "coach" över sommaren.
Denna tävling är till för att samla ihop pengar till lagets verksamhet under året. Alla spelare i EKU's herrlag samlar ihop var sitt lag på 5 spelare, sedan möter lagen varandra i en tävling. Under tävlingen samlas det på olika sätt in pengar vilka går till laget, det brukar tydligen gå bra och är en viktigt del för lagets ekonomi. Patrics lag består av en av lagets mer intensiva supportrar, en man på dryga 60 år, tjejernas coach, ev chefen över skolans idrotts coacher, Patric själv och förhoppningsvis en till. Det är svårt när man inte har så många man känner i närheten.

Mor och son tar avsked på Arlanda kl 05 i morse.


För övrigt så har Patric haft en härlig sommar, med mycket sol, värme och hunnit med att träffa familj, flickvän och vänner ( tyvärr hann han i år inte träffa en av sina käraste vänner Lucas "Timrå" Åman, de fick nöja sig med telefonsamtal. Erik "Elgen" Eljansbo fick sig dock ett besök i Gävle).
Tyvärr gick det tidigare muntliga löftet om arbete på Botkyrkas GK i stöpet, vilket blev ett stort orosmoment då han verkligen är i behov av sin sommar-inkomst för att kunna fortsätta med sin golf-och utbildnings-satsning. Han fick genast börja om att engagera sig i att ringa / besöka olika alternativa arbetsplatser. Glädjen var STOR när arbetsledaren för banarbetarna på Salems Golfklubb ringde och meddelade att Patric fått jobb där. Han har verkligen blivit bra bemött och mottagen och stormtrivts med sitt arbete där.

En stor plump i sommarens glädje var när Patrics mage åter började krångla i slutet av Juni. Den har ju varit lite orolig till och från under flera år, faktiskt framför allt efter flygturerna mellan Sverige o USA o närmaste tiden efter. lite konstigt och oförklarligt!
Han har vid ett par tillfällen besökt läkare i USA, men bara fått lugnande besked och stoppande tabletter. Förra sommaren passade vi på att prova laktosfri kost, men det blev ingen skillnad.
Direkt efter hemkomsten i juni var magen dock lugn, problemet då var en smärtande handled som han haft ont av i flera veckor och försökt få hjälp med -utan effekt. Till slut blev han ordinerad antiinflammatoriska tabletter.
Några dagar senare fick han problem med magen. Pga smärtor och frekventa toalettbesök, vilket inte fungerar då man spelar eller arbetar ute på golfbanor, kunde han inte äta som han skulle. Inte bra!!! Denna gång blev det värre än tidigare, med ökande smärtor och efter någon vecka även blod i rätt stora mängder.
Detta var i början av Juli. Vi var i Åtvidaberg och det var det dags för årets golfdebut på svensk mark. Extra kul var att lillebror Marcus och storebror Patric för första gången skulle spela samma tävling och familjen samlades i Marcus lägenhet. Kvällen innan tävlingen fick Patric även hög feber. Eftersom jag själv har en tarmsjukdom, Ulcerös Colit, som debuterade i 20-års åldern kände jag tydligt igen symtomen. Det blev ingen tävling för Patric. I stället blev det diet och läkarbesök vilka följdes av mindre trevliga undersökningar, provtagningar, fler läkarbesök osv.
Personalen på Huddinge sjukhus har varit otroligt trevliga och välvilliga. De har förstått och respekterat vår önskan att få utredningen avklarad innan återfärden till USA. Trots sommar och semestertider lyckades de och för ca 2 veckor sedan fick han diagnosen Ulcerös Colit även han. Han har nu div läkemedel och intyg med sig ifall det skulle dyka upp skov under vistelsen där som kräver läkarvård och/eller behandling.

Hur han mår?
Jo, han har varit oerhört noggrann, duktig och ambitiös -som vanligt. Eftersom jag själv har erfarenhet från sjukdomen och inte tålde de läkemedel som fanns att tillgå för 30 år sedan genomgick jag en mycket speciell diet, vilken till viss del måste hållas livet ut. Denna diet hade god effekt på mig och jag har varit symtom-samt läkemedelspriserna sedan 1986. I stort sett samma diet sattes Patric på, fast en "lkortvariant" pga tidsbristen. Han har iallafall nu ca 1 månad varit näst intill symtomfri. Han har inte börjat äta några läkemedel utan försöker och hoppas det ska gå m hj a kost och leverne-restriktioner. Han har dock fått med läkemedel att börja ta vb.
Värre är att han har rasat i vikt och igår kväll visade vågen på 56,5 kg, vilket är en fjädervikt för en 22-årig kille så klart. Han kämpar för att få upp vikten, men det är inte lätt när han samtidigt har kostrestriktioner, är nötallergiker och är ute och rör sig på golfbanor/tränar fys etc 7 dagar/ vecka.
Även hans blodvärde har sjunkit och legat långt under det normala sedan han blev sjuk. Trots att han slutat blöda så har det fortsatt sjunka, vilket också är något som så klart tar energi och kraft. Dessa saker är något han kommer få jobba med närmaste tiden.

Allmänt så är det något jag sett på både Patric och Marcus under alla dessa golf-och hockey år är att de rasat 4-5 kg i vikt i början av varje golfsäsong. Under fys-och uppbyggnadsperioden (vintern) går de upp flera kg, både muskelmassa och lite "annan" massa. Men så snart golfsäsongen börjar med 5-10 timmar/ dag på golfbanorna så rasar de. Självklart äter de frukost, lunch o middag i mängder + div mellanmåll (smörgåsar, tunnbrödsrullar, blåbärssoppa, bananer, smoothies , Marcus har t o m haft med sig en rulle bruna bönor.....) men det räcker inte.

På väg hem från Arlanda imorse, efter att först ha lämnat av Ellinor i Sigtuna. Hon far tillbaks sitt college i Bowling Green imorgon bitti för att hinna ta Amerikanskt körkort innan hennes skolstart om en vecka (en vecka senare än Patrics skola börjar)

På väg till golftävling i Rättvik i Augusti . Grabbarna spelade samma tävling. Efter 2 dagars spel var det dags för finaldagen. Eftersom Marcus inte klarat "cuten" fick Patric en toppen-caddie. Den enes död den Andres bröd.....
Patric spelade drömgolf 2 varv och 14 hål, därefter ville det sig tyvärr inte riktigt längre. Hål 15: Ett bra, men mindre perfekt utslag på par3 hålet, följdes av en mindre bra chipp på en svårputtad backig green - bogey. Därefter vände medvinden Hål 16 bra utslag, men nästa slag hindrades lite av en hängande gren. Nästa slag hamnade under en tuva intill en björkstam . Trots bra räddningar av situationerna, bogey, eller var det t o m dubbel? Ibland behövs så lite för att det ska vända. Golf är en sport där det kan vända fort.
Det var fortfarande mycket jämnt inför sista hålet. Anton Karlsson, Uppsala hade kommit in på totalt -6 slag. Andreas Johansson, Täby -5 och Patric, Kalle Andersson och Fredrik Hammarberg (vilken dag 2 slog nytt banrekord på 61 slag) gick sist i ledarbollen. Inför sista hålet låg Patric och dal-masen Kalle lika. Det krävdes birdie för att gå lika med Anton, vilket Kalle efter en snygg långputt lyckades med. Efter ett perfekt utslag från Patric kändes det riktigt bra. Inspelet blev dock lite fel och hamnade i en tung, tjock, svårspelat ruff. Bidde ingen birdie för honom, i stället bogey vilket innebar en fjärdeplacering.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen är Toefl-testen avklarad och nytt pass beställt. Det är inte lite att ha koll på inför college och 4 år i USA. Visum ska sökas och inför det måste passet räcka hela den planerade vistelsetiden. Det nu varande passet går ut februari 2020, exa...

Äntligen är Toefl-testen avklarad och nytt pass beställt. Det är inte lite att ha koll på inför college och 4 år i USA. Visum ska sökas och inför det måste passet räcka hela den planerade vistelsetiden. Det nu varande passet går ut februari 2020, exa...

Då var det äntligen dags för Skandia Tour debuten i år. Bilen med Marcus och kompisen Simon Berglund for från Linköping i torsdags. De checkade in på vandrarhemmet i Laholm torsdag kväll och inspel fredag em. Banans karaktär och skick är vi fortfar...

Vilken Kristi Himmelfärds helg vi har haft, vilket väder. Helt suveränt! Marcus håller troligen inte med helt och hållet på alla punkter. Vi börjar med onsdag 4/5. Marcus körde då inspel på Vreta Kloster. Han konstaterade att det var en mycket klur...

Äntligen har vi fått uppleva säsongens första golftävling här hemma i gamla "Svedala". Inför helgen såg det lite bistert ut på väderkartan, med regn och blåst på menyn. Icka sa Nicke. Istället fick vi en finfin söndag i vackra Vadstena, på en bra p...