Sitter vid frukostbordet och har intagit resans första amerikanska pannkakor med sirap, bagels, scrambled eggs, yougurt, muffins etc etc. Vi kom till slut med ett plan, efter 8 timmars orolig och osäker väntan fick vi till slut reda på att planet skulle komma iväg under dagen och vi fick ge oss upp i luften. Bagaget lyckades också komma med, alla väskor, utan problem. Vi har inte alltför mycket kläder med, dock en j-a massa knäckebröd, lingon-, blåbärs-och hjortronsylt, svenska flaggor, korgar etc etc . Väskorna är fyllda med presenter till coacher och rumskamrat mm. På vägen hem planerar de vara fyllda med alla Patrics kläder, golfskor, plaketter o pokaler, minnen och en himla massa andra saker som vi får med oss när Patrics studentrum ska tömmas nästa helg.

Blev inte så mycket rundvandring i Chicago när vi kom fram. Grabbarna tog ett poolbad på hotellet och undertecknad slocknade omgående med ögonbindel på o öronproppar istuckna så långt upp i "hjärnan" det gick. Klockan 4 var det färdigsovet för min del och någon timme senare intog jag hotell-gymmet. Någon halvtimme senare kom tre små bröder ner och höll mig sällskap. Ulrich valde att fånga morgonsolen med en löptur på den lilla, men fina golfbana som ligger direkt utanför vårat hotellfönster. Passande, men faktiskt helt oplanerat.
Nu sitter övriga familjen och har en engelsk konversations-träning bredvid mig vid frukostbordet, eftersom jag redan är utvald som familjens engelsktalande rötägg så har jag i stället prioriterat att skriva lite.

Morgonnyheterna talar om orkaner och oväder runt oss, även björnar i samhällen och terrorhot. Nyheterna snurrar oavbrutet, liksom väderprognoser, på TV här. Självklart har vi haft kontakt med Patric. Både via IMessage och telefon. Han är ju i Richmond en dag till, har precis just nu ryggbehandling som pågår, därefter väntar dagens, veckans, terminens ja hela hans collegetids 2 sista tentor. Kan bara gissa och tänka mig hur skönt han tycker det är. Efter 18 års konstant hårt pluggande får han nu lite ledigt från studier ( han började med 1år i Australien som 5 åring, förskoleklass, 9 års grundskola, 3 års gymnasium och till sist 4 år på college).
Vad som kommer hända med hans graduation nu vet jag inte helt. Troligen blir det för hans del mest ett betyg på ett papper. Han/vi missar ju hela ceremonin eftersom vi under den dagen kommer befinna oss på The Farms Golf Course i San Diego för lagets spel i Regionals. Är det inte lite typiskt att dessa två STORA händelser bara måste krocka !??!
Nåja han har fått sin "mantel" och sin trekantiga hatt. Får klä honom och fotografera hemma i trädgården sen i stället.

Veckan om gått har även rehabilitering och rekreation av hans ryggskada legat högt på prioriteringslistan. Det har varit ett flertal ryggbehandlingar hos skolans fysioterapeuts, läkarbesök, han har käkat cortison och något kramplösande, vilat från svingar och endast tränat närspel + puttar. Det ser och känns ljust ut, vilket är så underbart. Igår provade han att svinga för första gången på en vecka. Han sa det inte blev så många svingar, bara 40-50 stycken ( vilket jag själv tyckte lät som några för mycket......). Iallafall kändes det riktigt bra, inte bara att han kände det bra i ryggen utan även att svängarna kändes bra.

Om 2 1/2 timme lämnar vi kylan, blåsten och regnet i Chicago förhoppningsvis för färd mot ett lite varmare och soligare San Diego.
Nu är det färdigskrivet för nu, ska vara lite social kanske.

Är det inte lite kul, detta är utsikten från vårat hotellrum i Chicago