...kommer här. Lite vemodigt känns det måste jag erkänna. Vad som ska hända med denna blogg framöver vet jag faktiskt inte än.lite olika alternativ finns. Tanken är ju att det ska vara en liten blogg för Botkyrka Golfklubbs hemsida, som berättar lite om hur det är att vara ung golfspelare och gå på college, alltså kombinationen av att försöka satsa på en idrott och samtidigt på sina studier. En annan tanke har också varit att klubbens medlemmar, och naturligtvis även andra som kan finna det intressant, ska kunna följa en av sina klubbkamrater på sitt äventyr att så långt det är möjligt få leva sin dröm. Patric har ju de senaste 10 åren levt runt sin golf dygnet runt, året runt. I stort sett i allt han gjort har golfen alltid legat i bakhuvudet, som en grund han hela tiden utgått ifrån och som ett mål han HELA tiden jobbat emot -och som en person som levt nära honom kan jag verkligen understryka att golfen ALLTID finns som grund för vad, när och hur han gör saker, hur han tänker, vad han äter, när och hur han sover, tränar, jobbar, pluggar , umgås osv osv. Det finns en annan sak som kan konkurrera, nä två förresten. Det ena och första är så klart flickvännen Ellinor. Eftersom hon själv är precis likadan, har det inte varit något problem, tvärtom de stöttar, motiverar och peppar varandra. Det andra kan väl tänkas vara familjen, men eftersom vi alla vet hur han jobbar och fokuserar kring sitt mål är inte heller familjen något problem ( tror jag) då vi finns när han har tid och möjlighet och förstår/ accepterar när han inte har.
Men det var inte detta jag skulle skriva om nu. Sidan hoppas jag ska fortsätta sen på vilket sätt och exakt hur får vi se..... Kanske får Patric själv skriva om sina fortsättning nu när han får mer tid över när studierna är slut, kanske fortsätter berättelsen i stället om lillebror Marcus som önskar gå i Patrics fotspår eller kanske blir det en kombination av dessa bägge.

Nu lite om sista dagen och finalrundan på NCAA's Regionals på Rancho Santa Fe's The Farms Golf Course . Utgångsläget idag kändes kanske inte så jätteljust, då laget låg på en lätt jumboplats. De hade dock endast 3 slag upp till dem som låg nästsista och ytterligare 6 till dem som var tredje från slutet. De som låg närmast visste vi var ett mycket starkt lag vilka haft en riktigt tuff första dag och efter det förbättrat sina rondscorer betydligt, så de skulle bli svåra att hämta in på. Dessutom hade ju EKU-killarna visat de två första dagarna att de inte riktigt var på topp alls. Den enda som hittat rätt i sitt spel var Noah, övriga spelare hade alla jobbigt på banans hål 10-18, framför allt med puttarna. Dessa hål verkade inte alls fungera för The Colonels.
Patrics runda började lite annorlunda. Han kände själv att slagen var bra och att det kändes bra med rörelser och sving. Kanske var det just det som gjorde att även slagen fungerade liksom "bättre" . Trots att de kändes bra, så blev alla slag typ 10-15 meter för långa och det går ju inte riktigt här. Ovanpå det fortsatte puttarna ställa till stora problem, vilket de gjort både torsdag och fredag också. Efter 5 hål ( de började även idag på Patrics " tyngre" del av banan, hål 10-18) låg han på -+5.......Utslagen var bra, inspelet blev långa och puttarna drog sig bredvid hål, det kom att ta 14 hål innan han äntligen fick i en putt längre än ca 80 cm. Då jublade han och något lossnade. Hans 15 e hål krånglade åter lite, men efter det satt en mycket svår lååååång putt på en Green som vickade både lite hit och dit innan bollen nådde det lilla runda hålet den skulle i. Birdie! Efter det satte han "allt" ! Skönt att få avsluta rundan så, 3 Birdies på de sista 4 hålen.
Det gjorde att dessa +5 som det börjades med, drogs ner till +2, hans bästa rondresultat under denna tävling. Härligt!!
Revange blev det även på de jobbiga hålen 16, 17 och 18. Där hade han igår dubbel-bogey-dubbel, idag vändes detta till Par- par-birdie (chanserna var där rätt stor för Birdie-par-Eagle, men det var innan dagens puttar ville fungera riktigt).
Iallafall kan vi konstatera att Patric nog hade de konsekvent ojämnare rundorna denna tävling, eller vad sägs om 33/42, 34/41 och 34/40 ( första siffran står för resultat hål 1-9 och andra siffran resultat hål 10-18). Det innebär att Patric gick totalt +15 hål 10-18 denna tävling, men -7 hål 1-9!!!!!!!!!!!!!!
Idag spelade hela EKU-laget jämnt. Will, Taylor och Patric kom alla in på 74 och Jared + Noah på 76. Stabilt lag! Dessa scorer ledde dock inte till något avancemang på resultatlistan utan de förblev på trettonde plats. I denna konkurrens med detta unga lag får vi väl anse att det är bra att de tagit sig till Regionals. De får vara nöjda med det och ta med sig upplevelsen, visdomar och lärdomar från denna tävling.

Vann gjorde Oklahoma (rankade 14 bland div 1 collegeskolor i hela USA), före tredjerankade Arizona State. Trea var 10e rankade Geogia Tech, fyra Georgia (rankade 34) och femma Virginia (rankade 27). Dessa 5 lag har därmed avancerat till NCAA finalen "Nationals" som spelas om ett par veckor.
Individuellt vann Arizona States Jon Rahm (rankad som 2 bland alla div 1 spelare på college i hela USA), efter att ha resultaten 73-64-69. Max McGreevy ( 70-69-69) och Michael Gellerman (71-68-69), båda från Oklahoma, delade andraplatsen.

Två saker som förvånade mig dessa dagar var dels att några av dessa högt rankade spelare vi sett var så " icke alls ödmjuka", snarare tråkiga och griniga att spela med. Golf är ju annars lite av en gentlemannasport, där man är artig och bjuder på ett "bra slag", "snyggt" eller annan kommentar då och då samt hjälper varandra leta efter bollen, den som hälar ut först tar flaggan, man väntar runt Green tills alla hälar ut osv. Visst kan spelare bli på lite dåligt humör enstaka hål, det kan jag förstå, men att generellt vara kort och strunta i de andra spelarna o bara gå på själv,......Nä, det gillade inte jag.
Det andra som förvånade mig var idag efter det var färdigspelat. Detta är ju en stor tävling med en hel del ståhej runt. Det var ingen "samling" , prisutdelning, resultatuppläsning eller annan ceremoni. Alla lag och spelare försvann åt sina håll då de var klara. Såg en fotograf ta kort på Oklahomalaget runt deras lagresultat vid score-boardet, därefter tog de ner sin resultatlapp och försvann. Lite odd på en tävling som denna. Inte heller har det varit någon bankett, middag, samling etc. Det brukar det vara på de mindre tävlingarna under säsongen, men inte här.

EKU-spelarna och de föräldrar som var med som supporters väntade i allafall in varandra vid sista hålet. Där hade vi sen lite fotografering och eftersnack innan föräldrar for åt olika håll och grabbarna gick till matsalen och åt en sen lunch. De for senare ner mot San Diego för att titta lite på stan innan planet gick kl 22.40 ikväll. De flyger till Chicago där de landar 4.52 och flyger sedan vidare för att landa i Louisville kl 10.11 imorgon fm. Lång resa trots att det är inom landet!
Imorgon är det sen utstädning och utflytt från studentrummet för Patrics del. Dessvärre får han fixa det själv eftersom vi andra inte kommer till Richmond förrän på tisdag morgon.

Ellinor förresten flög ut redan imorse, kördes till flygplatsen strax före kl 6 och är väl nu som bäst på väg hemåt mot kalla Sverige för att börja ladda inför Nordea Tour tävlingen i Halmstad nästa vecka.

Slutresultat från tävlingen kan hittas dels på Golfstat.com eller på EKU's hemsida.

Taylor Riggs, Coach Pat Stephens och Patric

Denna Tävlings Lagbuss